Anledningen till att jag inte varit så bra på att uppdatera de senaste månaderna är för att det har varit lite väl kämpigt och jag har behövt fokusera på annat än bloggen (+ att jag inte riktigt känt för det) .
Marti hamnade i djup depression för ett tag sen, de första månaderna låg han mest i sängen, åt knappt och gick ner 15 kilo i vikt, hade ständiga panikattacker, in och ut från sjukhuset, sömnproblem osvosv...
Jag har försökt stötta honom så gott det går under dessa månader, varit där för honom, tagit hand om honom, tagit hand om allt annat såsom betala hyra, räkningar, mat . Följt med honom till sjukhuset, till hans doktor, till apotek .
Jag har varit den som har fått förklara för många av hans närmaste om vad som skedde, för han orkade själv inte prata med någon .
Samtidigt som jag har hållt på med allt det här, har jag jobbat på så gott jag kan och försökt att hålla humöret uppe och inte bli nerdragen i depression eller nerstämdhet själv, vilket jag lyckats förvånansvärt bra med . Det har lixom bara varit att kämpa på och finnas där för honom.
Nu är han mycket bättre, han har ätit antidepressiva i 2 mån (aa lite mer än det till och med), han äter typ normalt igen och han orkar göra lite mer grejer än tidigare, men det är fortfarande en bit kvar att gå ...